Historik

En skärkarls passion

Rågskär och öarna runt omkring har jag ärvt efter farfar Erik Åkerlund, entreprenör, förläggare och publicist som 1906 grundade tidningsförlaget Åhlén & Åkerlund, som han 1929 sålde till familjen Bonnier. Farfar levde ett mycket annorlunda liv här ute än vad jag gör. Han kom ut med någon av sina stora yachter, Stella Marina, Sea Song, skärgårdskryssaren Britt-Marie eller R12:an Princess Svanevit. Ibland med kungligheter ombord. Alltid klanderfritt klädd med vita byxor, kavaj och slips. Naturligtvis med tjänstefolk och den vita kaptenshatten på. Nu har vi kortbyxor och en vit t-shirt. Undertröja hette det tidigare. Åker i snabbare mindre båtar, i modernt material som plast eller aluminium.

Vissa saker förblir alltid ändå desamma, oavsett vem man är eller hur man lever. Fisket, den utsökta maten, det glada umgänget och kärleken till havet, vågorna, vinden, fågellivet, tystnade och enskildheten.

Då – enkelt. Nu – exklusivt.

Och det är just detta, allt det bästa i livet, som jag numera är så glad för att få dela med mig av.

När jag i många år arbetade som civilingenjör på Atlas Copco och SKF, med ständiga långresor över hela världen, så var det bara helgerna vi kunde tillbringa på Rågskär. Fullastade med matkassar och sötvatten, bil till Dalarö där jag hade båten, och sedan ut över de två fjärdarna, Jungfrufjärden och Villingefjärden. Jag tänkte kanske inte då på den historia jag passerade på vägen ut.

Dalarö, med fästningen Dalarö Skans. Här smugglades det och förtullades. Här bodde och verkade dykaren bakom bärgningen av regalskeppet Vasa, Anders Franzén. Här målade zorn sina yppiga damer i de pittoreska badhusen. Hit kom även en viss herr Carlsson från Värmland med sitt Höganäskrus hängande i livremmen för att hämtas upp av Madam Flod, för att få fart på ett skärgårdsjordbruk. På väg ut passerades Kymmendö, dit herr Carlsson var på väg. Här bodde också Strindberg många somrar. Han kallade ön, Hemsö. Efter att han i Schweiz skrivit boken om arbetet på ön fick han aldrig mer komma tillbaka dit. Varje söndagskväll när jag skulle lämna de, av hav och vind slipade hällarna, så knep det till i hjärtat. För många är det en livsdröm att som jag, sadla om, byta karriär, och välja friheten.

På de tångbeväxta grynnorna utanför min brygga söker ejderungarna sin mat från mitten av maj. Där kan jag också, när jag är ensam på ön, få vara åskådare till det mäktiga skådespelet då havsörnen jagar efter ejderunge. De häckande örnarna känner igen mig, och vet ungefär hur jag rör mig här ute. Jag får därför se dem flyga, jaga eller slå i ett träd på mycket nära håll.

Det som storfiskarna, skarven och sälen lämnar kvar till oss, fiskar jag. Det blir abborre som jag panerar i ägg samt skorpmjöl och smörsteker på det stora stekbordet, sik som jag gravar och ål som jag röker.

Ålen tillhör de fiskar som utfiskas på Europanivå, och mängder av de rara djuren fastnar i svenska kraftverksturbiner. Med den bakgrunden är jag väldigt medveten, men också mycket stolt över att vara en av trehundra svenskar med yrkesfiskarlicens för just ålfiske. Mitt behov är litet, jag tar bara upp så få ålar som jag behöver för mina gäster. Fisket sker med ryssjor på grunt vatten. Enklast gör jag detta genom att gå på botten utmed garnen, med roddbåten i en lina i ena handen och ryssjan i den andra. Dagen innan röknigen slaktas och saltas ålen. Rökdagen börjar med borstning och sköljning. Rökningen tar cirka sju timmar. De tre första är torkningsfasen med helt öppen röklucka. Sedan börjar själva rökningen, cirka 50 grader med en push upp mot 70 grader i slutet, i enlighet med Livsmedelsverkets höga krav. Den här manuella rökningen med al ved kräver passning av temperaturen minst en gång i halvtimmen, så hela dagen avsätts till ålrökningen. Smaken blir därefter, helt oemotståndlig, långt ifrån den industrirökta ål som hittas i delikatessbutikerna. Ålen ska värnas, vårdas, tillagas och serveras som den delikatess den är, på ett rostat rutknäcke, med en liten zipp av citron, lite flingsalt och svartpeppar – kanske en sup därtill – oslagbart!

Att leva på Rågskär innebär att man måste kunna fixa allt själv. Här kan man inte bara ringa hantverkaren när elen går, kylen inte fungerar, vattenpumpen har stannat eller motorn går varm, det är bara att ta fram verktygslådan själv.

Min fru Carina har arbetat många år som purser på SAS, hon jämför utmaningarna på en ö med de utmaningar man möter i ett aluminiumrör högt uppe i luften. Man måste ha massor med god vilja, levande fantasi, och kunna trolla med knäna. Om någon gäst glömt att berätta om allergier och önskemål – så är det långt till kvartersbutiken! Mina fyra barn har vuxit in i skärgårdslivet, och är världens bästa tillgångar när vi har stora sällskap här ute.

Att utvecklas med mitt arv, mitt Rågskär, precis så här hade varit helt otänkbart för min farfar.
För mig är det en dröm och passion i ett.

Välkommen

Björn Åkerlund
Driver skärgårdens exklusivaste konferensanläggning, Rågskär

Tel: +46-(0)708783792
ba@ragskar.se